Energikrävande möte
Jag har precis kommit hem från nästan en timmes promenad. Provade en ny runda idag vilket visade sig bli en ganska lång, haha, men jag vet att jag kan korta ner den lite genom att svänga av lite tidigare så det blir nog inte en timmes promenad varje dag inte.
Blev ingen promenad igår.. jag valde att åka iväg och shoppa på förmiddagen. Tänkte att det kanske var lite folk då vilket det också var. Jätteskönt att slippa massa folk överallt. Så förmiddagen gick som sagt åt till shopping och sen åkte jag direkt hem till pappa för att säga hej. Han var i sin tur på väg till farmor så då bar det av dit istället. Stannade där en stund och sen åkte jag hem. Hade lovat en jobbkompis en dumlekaka så jag gick ner på jobbet med dom och passade på att handla. Sen var det bara hem och göra mat och när jag väl står och håller på med det inser jag att det är ett möte jag vill gå på kl sju så det var ju bara att äta och sen ge sig iväg dit, vilket innebär att det inte blev någon tid för en promenad. Kunde gått efter mötet men jag mådde så dåligt då så jag orkade inte. Huvudet var tungt, jag hade ett enormt illamående, jag kunde inte slappna av.. Tog mig istället ett bad med en bra bok men jag kunde inte koncentrera mig.
Jag provade att gå och lägga mig istället men det hjälpte inte heller. Jag kände mig verkligen som en ballong någon släppt ut luften ur. Jag var helt utmattad samtidigt som jag inte kunde slappna av. Kan vara för att jag var på helspänn en hel timme på mötet och höll mig för att inte brista ut i storgråt. Det var först när Tom kom hem som allt släppte. Det bara rann över. Han kramade och kramade och jag grät och grät och grät. Sen var det över.. sen vände jag mig och somnade och så skönt det var även om jag drömde om allt sen. Vaknade halv tio idag och kände inte av nåt alls. Men jag märkte när jag var ute och gick att orken att öka takten extra mycket inte riktigt fanns så jag fick pressa mig själv ganska mycket. tack och lov så var det även lite motvind så det kanske kompenserar det hela lite denna gången :)
Idag är även en jobbig dag för mig.. det är ett år sen mormor gick bort. Jag kan inte förstå det, ett helt år! Jag saknar henne så mycket. Jag minns så väl hur jag och Tom skyndade upp till Karlstad och jag minns all väntan på sjukhuset. Alla slangar, alla apparater.. nej det var fruktansvärt. Jag är ändå glad att det gick fort, att hon slapp ligga och vänta på det. Tänkte tända ett par ljus bredvid hennes foto sen och jag hoppas att hon på något sätt är med oss här omkring.
Nu ska jag se om jag kan få i mig nåt litet att äta och sen ska jag lägga mig framför tvn en stund.
Ha det så bra!
Cito
Blev ingen promenad igår.. jag valde att åka iväg och shoppa på förmiddagen. Tänkte att det kanske var lite folk då vilket det också var. Jätteskönt att slippa massa folk överallt. Så förmiddagen gick som sagt åt till shopping och sen åkte jag direkt hem till pappa för att säga hej. Han var i sin tur på väg till farmor så då bar det av dit istället. Stannade där en stund och sen åkte jag hem. Hade lovat en jobbkompis en dumlekaka så jag gick ner på jobbet med dom och passade på att handla. Sen var det bara hem och göra mat och när jag väl står och håller på med det inser jag att det är ett möte jag vill gå på kl sju så det var ju bara att äta och sen ge sig iväg dit, vilket innebär att det inte blev någon tid för en promenad. Kunde gått efter mötet men jag mådde så dåligt då så jag orkade inte. Huvudet var tungt, jag hade ett enormt illamående, jag kunde inte slappna av.. Tog mig istället ett bad med en bra bok men jag kunde inte koncentrera mig.
Jag provade att gå och lägga mig istället men det hjälpte inte heller. Jag kände mig verkligen som en ballong någon släppt ut luften ur. Jag var helt utmattad samtidigt som jag inte kunde slappna av. Kan vara för att jag var på helspänn en hel timme på mötet och höll mig för att inte brista ut i storgråt. Det var först när Tom kom hem som allt släppte. Det bara rann över. Han kramade och kramade och jag grät och grät och grät. Sen var det över.. sen vände jag mig och somnade och så skönt det var även om jag drömde om allt sen. Vaknade halv tio idag och kände inte av nåt alls. Men jag märkte när jag var ute och gick att orken att öka takten extra mycket inte riktigt fanns så jag fick pressa mig själv ganska mycket. tack och lov så var det även lite motvind så det kanske kompenserar det hela lite denna gången :)
Idag är även en jobbig dag för mig.. det är ett år sen mormor gick bort. Jag kan inte förstå det, ett helt år! Jag saknar henne så mycket. Jag minns så väl hur jag och Tom skyndade upp till Karlstad och jag minns all väntan på sjukhuset. Alla slangar, alla apparater.. nej det var fruktansvärt. Jag är ändå glad att det gick fort, att hon slapp ligga och vänta på det. Tänkte tända ett par ljus bredvid hennes foto sen och jag hoppas att hon på något sätt är med oss här omkring.
Nu ska jag se om jag kan få i mig nåt litet att äta och sen ska jag lägga mig framför tvn en stund.
Ha det så bra!
Cito
Kommentarer
Trackback
