citos

Har varit och grattat Lotta idag. Blev god mat, efterrätt och tittande på Idol. En hel del Singstar hann vi med också.. slog syrran en massa gånger. Gött med revansch efter vår senaste kväll med Singstar då jag förlorade stort.

Var jättehärligt att vara iväg men nu är jag hemma igen. Mår inge vidare alls. Jag känner mig så nere. Jag tittar på mitt blåmärke och allt spelas upp igen. Den här gången gick det för långt faktiskt. Mitt lilla lilla blåmärke som är förknippat med en rad känslor. Besvikelse, ledsamhet, ilska, rädsla och tvivel. Jag kunde sovit hos pappa i natt men jag kände att jag bara ville hem. Hem till min säng där jag kan gömma mig en stund. Bara sova bort allt. Just nu är det det enda jag vill. Tragiskt kanske men precis vad jag behöver just nu. Och jag behöver förståelse och insikt annars vet jag inte hur detta kommer att sluta. Ska jag tassa på tå och vara rädd?